Väl på plats efter den lite svettiga klättringen upp så blåste det bra rakt på, betydligt mer än väntat dessutom. Jag började med att plocka fram Weaseln men upptäckte då att sändaren till den tydligen hade blivit påslagen på nåt sätt i väskan och givetvis var helt slut i acken. Doh! Svor lite och lovade mig själv att alltid kolla extra noga framöver...
Det blev att rigga LillaGul som uppvärmningsflyg även om det blåste lite i överkant för den, och sen fick den gå till väders i vinden. Det låg ett stort mörkt moln precis framför över fjärden och det gav extra vindblåst helt klart för nu tog det i ordentligt och gick vita gäss nere på vattnet. LillaGul gick som ett skott och jag fick brottas lite med vinden för att hålla den i rörelse och kontroll hela tiden, men fick en bra men lite fladdrig session där jag även fick luta mig mot vinden i byarna ibland.
Efter någon halvtimme så klumpade jag mig och LillaGul blev inblåst under mig och jag tappade den ur syn nedanför kanten. Med lite onda aningar började jag titta ut över kanten men kunde inte se den. Så jag klättrade ner en bit och där på en liten hylla låg den så fint helt oskadd, så det var bara att plocka upp och klättra tillbaka upp.
Jag tog en liten paus och gjorde sen klar Påswiseln, den borde gå som tåget i den här vinden tänkte jag. Och det gjorde den verkligen, jag fick en supersession med den där jag flög över en 1 1/2 timme i sköna snabba svep både högt och nära. Periodvis lugnade det ner sig lite och då kunde jag höra hur den ven så fint i närpassagerna. Det blev en helt perfekt flygtrance där jag verkligen zonade ut i Påswiselspakning på bästa sätt. Den har en fantastisk fin svepförmåga och rörlighet med bra tyngd i farten när allt stämmer.
Efter ha spakat mig nöjd så landade jag när jag började bli nojig över statusen på acken. Tog en paus och drack och åt lite och njöt av utsikten. Dock hade det byggt på molnen mot horisonten och där regnade det kraftigt kunde jag se, likaså mer norrut mot Södertälje. Jag var rejält sugen på att få en flygning med Rockbreakern också så hetsade och klargjorde den och kastade ut.
Vinden var nästan perfekt för den och med sin tyngd, driv och fart så svepte jag upp hela den mörknande himlen framför hanget. Jag började verkligen komma igång när jag plötsligt fick en utelåsning under ett svep och den slutade svara på spakningen, det var turligt nog bara ett kort ögonblick men nog så obehagligt.
Så jag tog ner den på en gång och fick till en skapligt mjuk landning i en tall däruppe. Jag har haft problem med utelåsning på Rockbreakern några gånger nu så vågade inte ta risken att förlora ner den på det stora hanget som Rangsta är. Och nu måste jag verkligen ta itu med att lösa vad det är som krånglar med mottagningen på den, jag börjar tappa förtroendet för min Taranissändare och Frsky systemet nu.
Nu närmade sig de mörka molnen snabbt så jag ansåg mig klarflygen och även om jag inte var helt flygnöjd än så packade ihop lite snabbt och vandrade ner till bilen och rullade hemmåt. Men längtan efter en stordag på Rangsta finns kvar så jag hoppas på revanch inom en snar framtid.
Tobias
Kommentarer
Skicka en kommentar