Svettig vindbom och strapats på Gålö

 

Lördag 25 juni 2022. En viss flyglängtan hade växt under några dagar och nu tänkte jag att det vore nog kalas att flyga och fläktas av lite svalare vindar ute i skärgårdskanten. Efter ha kollat av prognosen och  vindriktningen så siktade jag på Gålö och rullade iväg. Väl på plats var det en hel del bilar på parkeringen men det fanns ändock gott om plats. Jag packad ur och började promenaden ut mot höjderna.

Jag tänkte testa på den västliga sidan av bergryggen där jag varit och rekat hojstigsmöjlighter och tyckte mig minnas att det fanns några möjliga flygspots. Det innebar lite strapats uppför branta klippor och i ospårad terräng så det blev rejält flämtigt och svettigt i solgasset. När jag kommit upp så fläktade det lite och jag vandrade vidare ut mot kanten på bergryggen.

Efter en del letande hittade jag en liten kant och där fläktade vinden på lite fint men det var väldigt trångt med många träd och knappt någon yta att ta ner planen på. Så efter lite funderande så vandrade jag vidare mot vad jag mindes som en större öppen yta ut mot vinden. Det blev en svettig promenad några hundra meter innan jag hittade rätt och där var det klart större och lite öppnare, men samtidigt så fläktade det knappt alls och skogen framför stod väldigt hög och nära.

Efter ha pustat ut lite och väntat en stund var det tyvärr bara att konstatera att vinden, om den nu fanns, inte nådde fram till kanten där jag stod. Efter lite funderande så bestämde jag mig för att gå tillbaka och ta mig upp på andra sidan till det klassiska stället där vi flugit några gånger, där borde det fungera bra. 

På väg tillbaka så noterade jag att det stack upp en rejäl topp ute på Ornö, den såg ut som ett litet fjäll, och efter ha kollat av på nätet så förstod jag att det var Telegrafberget och det är skärgårdens högsta punkt. Det var en gång i tiden plats för en station i det visuella telegrafsystemet på 1800-talet och det finns tydligen ett litet utsiktstorn därute numera. Kanske det går att flyga där funderade jag...

Nåväl, efter lite svettigare och krångligare klättring uppför var jag tillslut på plats på den klassiska flygspoten, bara för att konstatera att vinden hade vridit så pass att det nu blåste nästan parallellt med Gålö. Det var bara att sätta sig i skuggan och vänta och se om det var termikpåverkan eller om vridet var på riktigt. Jag åt lite och drack en massa men vinden vred inte tillbaka på den timma jag satt där så det var bara att konstatera att utflykten klart kunde klassa under rubriken vindbom delux.

Lite moloken vandrade jag ner till bilen och brummade iväg, men hittade ett fint litet fik vid Stegholmsgård där jag tröstade mig med glass, kaffe och kaka innan jag rullade hemmåt. Det är bara att hoppas att nästa utflykt ger mer flygtid...

Tobias