Hanghelg i försommarvärme

 

Lördag 12 juni 2021. När lördagen visade sig ha lovande vindprognos och skön värme så bokades det snabbt en session på Korpis. Och efter lite laddande och körande så var jag på plats och det blåste finfint in rakt mot klippan. Jag väckte Weasel och kastade ut i bra och jämt tryck så det blev en riktig flowsesh där jag virvlade runt Weasel i det blå efter förmåga. Lars dök upp en halvtimme senare och då landade jag för att ta mig en titt på hans lilla StormChaser30 som jag inte sett tidigare. Det var en skön och snygg liten snabbflygare som verkligen var nätt och välbyggd, hade jag inte haft en på beställning själv så hade jag varit grymt avundsjuk på Lars. 

Lars kastade ut den och den gick verkligen som ett litet skott framför kanten, snabb och väldigt rörlig i sköna virvlande svep. Efter en stunds snabba passager råkade den träffa toppen på en torrgran med ett hörbart smack! och fastnade givetvis däruppe.

Efter att Lars hade tejpat ihop båda våra metspö så kom den ner utan problem, dock med en rejäl intryckning i framkanten vid vingroten. Det var lite sorgesamt men Lars är ju en snabb och kunnig byggare så den kommer nog vara lagad och förstärkt inom kort.

Lars plockad istället fram sin MiniWipe, hans första formgjutna lilla kärra och den imponerade stort på mig med fin finish och seriöst välbyggd konstruktion för sitt lilla format. Jag bokade direkt en plats i kön för ett exemplar om och när han får igång en liten produktion.

Han kastade ut den och den flög med en skön fart och klar tyngd i svepen så den fortsatte att imponera och ha-begäret bara växte. Hang-plans-avund är en både skön och frustrerande känsla, man missunnar inte sin kompis planet utan gläds åt flygfröjden, men på samma gång så vill man ha-det-själv-nu! Lars måste ha anat min avund för han frågade om jag vill testa att spaka en stund och efter att ha landat så gav han mig sändaren och ut flög det igen.

Nu fick jag en supernajs långsession med MiniWipe där jag fastnade i en otroligt skön svepfest över hela himlen, den gick som tåget verkligen och hade ett väldigt skönt driv även i den lite lättare vinden. Lars satt på klippan och tittade på och jag noterade hur otroligt bra fart och driv den hade och helt utan klipptendenser när man provocerade den, den vaggade lite på häcken när farten blev för låg eller trycket för svagt. Jag flög nog över en timme i koncentrerad fröjd och landade den sedan oskadd i en granruska när lyftet blev märkbart svagare plötsligt. Det blev en minnesvärd svepsession med en helt perfekt skön maskin och jag kände mig verkligen imponerad av Lars byggförmåga och konstruktionsarbete, helt klart hatten av för Hr Brinck.

Efter att ha suttit och pratat en stund gjorde jag klar LillaGul och kastade ut i den lite svagare vinden och den gick verkligen fint, blandade svep och fladderaero framför kanten och spakade mig verkligen rejält nöjd. LillaGul har blivit lite av en favorit efter premiären för sin snabbhet och rörlighet, och trots att den främst är skapad som lättvindskärra för de svagaste vinddagarna, så kan jag verkligen laja loss med den likväl som hänga på nästan ingenting kul nog. 

Jag fick en halvtimmes skönt spakande innan klockan kallade mig till bokad fika med Olof borta på Sturehov, så landade snabbt och packade ihop för marschen tillbaka till bilen. Lars packade också ihop eftersom vinden började vrida och småkonstra helt plötsligt, det hade ju lovats väderomslag så det var inte någon överraskning. Vi sa hej då vid bilarna och jag rullade snabbt till Sturehof för en fin afterhangfika där hangglöden blandades med fotoprat och god cheesecake En riktigt bra hanglördag!

Söndag 23 juni 2021. Det såg ut att bli NV på söndagen och Lars lockade med ett besök på Hamra, ett gammalt grustag i Tullinge. Pontus har flugit där från och till och han, Lars och Fredrik har fått några fina dagar där med väldigt lajig flygning. Jag har känt en viss lockelse av bilderna och deras lyriska beskrivning av fint lyft även i nästan obefintliga vindar, så jag packade bilen och rullade ut till parkeringen och mötte upp dem. Vi promenerade in in och det blåste ganska bra men vad det verkade väldigt snett in mot kanten.

Vi parkerade plan och väskor i buskkanten och jag gjorde klar Weasel och kastade ut i vinden, och fick en väldigt krånglig flygning med lyft som kom och gick och sjunk som kändes som det dominerade mest hela tiden, det var helt absurt turbulent periodvis och en kamp att hålla Weasel flygande. Ibland damp man bara ner utan en chans att hitta minsta lilla lyft eller flyt. Alla kämpade på men planen damp i backen så snart man svängde fel eller direkt man tappade lyftet. 

Olof flög sin U-Glider med snurra i nosen och man kunde höra surret av hans fuskstigningar lite då och då, och den flaxade verkligen helt otroligt med vingarna i turbulensen. Lars började med sin renoverade Weasel och den växlade mellan högt och lågt, i lyft och ur lyft i blixtsnabba cykler, sen försökte han luftsätta sin träwisel men den var inte samarbetsvillig alls tyvärr, utan svepte bakåt in i buskarna mest hela tiden. Fredrik flög sin Frettchen med viss framgång och kunde ses rida högt i det blå för att snart kämpa som vi andra med att hålla den från att dimpa ner.

Jag bytte till LillaGul började flyga lite mer termik aggressivt som jag lärt mig i F3K tävlandet, alltså snabba hård kurvningar när det lyfte och sen jaga snabbt ur sjunk och bort och hårdkurva efter nästa lilla uppåtgående luftvirvel. Då fick jag igång det och kunde hålla planet i luften utan att dimpa ner, dagens bästa räddning var från 15cm och upp i höjd igen, och då blev jag riktigt nöjd.

Nu var det faktiskt lite bisarrt roligt att brottas med lyftet och jag höll på närmare en timme med hårdspakning och snabba tvära kast och svängar i kamp med turbulensen och det kaotiska lyftet. Och hade faktiskt riktigt roligt, för det var den knorvligaste hangsessionen någonsin, utmaningen gav verkligen flygfokus och spakkoncentrationen var total. Jag kom på mig att stå och vrida kroppen och vagga med i planrörelserna, som för att sända ändå mer rörelse till planet än bara genom sändaren.

När jag landat för att dricka lite så föreslog Lars att vi skulle flytta till Korpis och det lät som ett bra förslag tyckte jag. De andra bestämde sig för att ge upp och åkte hem, Lars och jag rullade snabbt bort till Korpis. Det såg lite väl snett ut med NV när vi kom upp men flygsuget tog över så vi kastade ut i kantvinden. Och det gick riktigt bra, fint jämnt lyft som vi lajade Weasel i efter förmåga och det var en sån skön skillnad mot lyftbrottningen i Hamra.

Vi njöt av det fina lyfte och sköna svep och gungor i över en och en halv timme och bara jublade över att få sån fin spakning efter kampflygningen tidigare. När vinden tunnade ur och lyftet började konstra lite och vrida och ha sig så landade vi och kände oss rejält nöjda, vi packade ihop lite flygmöra och var helt ense om att det hade blivit en lysande skön hanghelg att njuta av. Med förhoppningen om mer varma vindar och sköna dagar framöver var det bara att hoppas på att det skulle bjudas på fler lika fina spakdagar på kanten som de här, hangsommarlivet är verkligen ljuvligt...

Tobias