Lördag 29 maj 2021. Efter att ha haft ett ständigt oflyt med jobb, tid och vindar så var jag rejält svältfödd på flygning och längtan efter att få spaka loss lite var väldigt stor. Men efter att ha titta på vindstationer och velat mest hela dagen så visade det på en stadig NO på kvällskvisten och jag tog chansen att åka ut till Norravikenklippan. Jag hade ett lite extra pepp för min lilla lättvindsWisel hade legat viktad och klar ett tag och gnällt om att få premiärflyga, så hoppet stod till lätta ljumma vindar i kvällsolen.
Vägen ut gick snabbt och snart stod jag på parkeringen och fruktade en vindbom igen, för träden runt omkring var helt stilla, men precis när jag skulle släppa ut en stor suck av besvikelse så började det prassla i löven tack och lov. Så efter en snabb liten klättring upp på klippan så kände jag de lätta fläktarna och såg krusningen på vattnet, det fanns helt klart perfekt lättvindslyft att njuta av skönt nog.
Jag riggade snabbt min nya lättvindsWisel och stod strax med den i hand, och efter en liten knuff seglade den ut så fint i den stilla vinden. Det behövdes lite trim upp och sida men snart flög den helt perfekt och visade sig båda vara snabb och lite swoshig när trycket fanns, och den kunde verkligen hålla sig fint flytande med bra balans när det lättade ur ibland. Jag blev verkligen nöjd med mitt lilla bygge och började spaka loss lite mer rejält och fick en verkligen fin session i kvällsljuset.
LillaGul som jag snart döpte den till flög verkligen fint och jag stod där i det falnandet ljuset och den allt svalnade vinden och flög mig verkligen lycklig, den gick så fint och lyftet var så vänligt att hangeuforin sjöd i hjärnan. Jag blev lite övermodig när vinden visade lite starkare tendenser och efter en svep och aerolekstund så satte jag den i en liten tall bredvid mig men den kom ur det helt oskadd.
Efter ha kastat ut den igen så fortsatte spakningsfesten i den lätt mojnande vindenen bra stund tills fingrarna började kännas kallnupna där jag stod i skuggan, enda abret jag upplevde var konstigt nog 2 radiostörningar inom en kort stund. En på höjd jag flög ur och en lågt som resulterade i en mindre nerdunsning, dock utan skador. Detta skapade rejält med brydderi då det var någon påverkan vare sig innan eller efter under hela tiden jag var där ute. Trots detta blev detta en sån perfekt kvällsflygning att jag var skönt hanglycklig när väl vinden gav upp och jag fick landa och packa ihop. Jag tackade hanget för kvällens nöje och knatade ner till bilen frö den roliga slingervägen hem. Det är bara att hoppas på fler sådan fin kvällar på kanten...
Tobias
Kommentarer
Skicka en kommentar