Söndag 15 september 2019. Det utlovades en rejäl västan för söndagen och mitt Rangstasug hade växt till sig under en tid, så när det lovades bra med vind och fint väder så var det bara att packa bilen och rulla iväg. Väl på parkerad så noterade jag att det nog blåste mer än utlovat för det ruskade rejält i trädkronorna runt omkring. Och mycket riktigt, efter den lilla strapatsen upp igenom skogen till spetsen på klippan kunde jag konstatera att det blåste riktigt ordentligt rakt på kanten och det gick vita gäss på fjärden utanför.
Jag parkerade planen och alla mina saker i en liten svacka för att få lä och tog in utsikten lite, det var helt klart ballastdags för Weaseln och jag var lite tveksam om den ens skulle gå att hålla i luften i den här blåsten. Riggade den och ballastade med blyet, och gick sen fram till kanten och det var en lite kamp att lyckas stå stadigt där framme i vinden och byarna, jag fick stå med en fot bakåt och luta mig mot vinden hela tiden för att hålla balansen.
Kastade ut Weaseln och den gick som ett fladdrande löv i vinden, stod kort stilla i mottrycket och när jag försökte dyka ut den så smackade den ner i backen direkt. Gjorde ett nytt försök i ett av vindens andetag och då kom jag ut lite och fick igång den men vindtrycket var så hårt att den sakta kröp in över kanten igen och då blev det en hård landning till. Tredje försöket lyckades jag hålla den i luften en stund men det var mest en kamp mot vinden och vid minsta miss i att hålla den igång så trycktes den tillbaka ofelbart, men jag lyckades få ut den igen ända tills jag blev lite för övermodig i kampen och den blåste långt in bakom kanten innan den damp ner.
Tog en liten paus och satt i lä och softade i solen och funderade över vilket av planen som borde fungera bäst i vinden och kom fram till att RockBreakern borde nog ha vikt och släthet för att gå att få fart på i vinden. Så klargjorde den, brottade mig fram till kanten och blev omkullblåst när jag vacklade fram, och efter ha rest mig och funnit min balans igen så kastade jag ut den och även om den fick stånga lite så steg den ändå uppåt utåt med lite fart.
Det blev en nervös och koncentrerad session där jag fick vara supernoga med spakningen för att hålla den igång hela tiden utan att bli tillbaka blåst. Det gick att få den i gungor och stora svep men den måste peka utåt i ca 20grader hela tiden för trycket skull, det var även rätt huggigt och om man var oförsiktig så ville den gärna fladdra lite upp och ner i vinden när den gick långsamt.
Jag stod framåtlutad med ena benet sträck bakom mig och försökte få till flowiga svep men det var mest en kamp att få fart och penetration nog, och vinden kastade den omkring och upp i höjden så fort det tog i lite till. Tillslut gjorde jag en miss i ett svep och den blev direkt baktryckt in bakom kanten, när jag försökte driva den framåt så tog turbulensen tag i den och den kastades bakom några trädtoppar och försvann ur sikte.
Fan också! tänkte jag och gick tillbaka för att söka av skogen bakom kanten, jag antog att det skulle ta en bra stund, om jag ens skulle hitta den. Men jag hade tur, jag hittade den direkt, den satt i en liten tall precis bakom kanten och när jag petat ner den med metspöet så visade den sig vara helt oskadd skönt nog och till min stora lättnad.
Jag tog en paus för att samla mig och satt där i stolen och funderade över plan och längtade efter någon av de riktigt hala blyslädarna som Jart eller Rodent, jag var helt på det klara med att det måste till att byggas någon sån kärra för just sådana här dagar. Synd bara att jag är en sån velig och långsam byggare men jag lovade mig själv att börja gräva i ett sånt bygge framöver.
Efter en stund sittande så kändes det som om jag i alla fall borde göra ett försök med Påswiseln också, så jag klargjorde den och vacklade ut mot vinden till kanten igen. Det tog några försök innan jag fick upp den i luften men tillslut så stångade den sig fram mot vinden en bit utanför kanten. Precis som med RockBreakern så fick jag verkligen se till att hålla den igång för att inte bli bakblåst direkt, men så länge man hade driv i den så gick den att flyga med svep och lite försiktiga gungor och annat försiktigt skojs i bra fart.
Jag fick till en lite längre session och blev lite mer vågad i mina spakningar så antog att vinden gått ner lite och plötsligt när jag var som längst ut till höger så låste den sig plötsligt och la sig i en spiral som blåste den in bakom kanten och bakom träden på ett ögonblick. Förvånad stirrade jag efter den och tittade sen på radion, men det var kräm kvar i den så det måste vart nåt fel ombord stället. Lite moloken och med lite slokande axlar så vacklade jag tillbaka från kanten och hämtade metspöet för att börja leta. Det kändes lite hopplöst för den var rätt lång bort och framför den tätaste skogen när den försvann.
Jag tog mig bortåt in bland träden och kände hur hopplösheten växte, skulle jag ens ha en chans att hitta den i det här rätt otillgängliga och överväxta området tänkte jag. Gick vidare in bland träden och kom fram till en glänta och bort vid en sten så lös det lite av orange och grönt, och där låg den, nästan oskadd. Självklart hade den tagit lite i stenen men det var ingen stor skada, bara en repa i färgen på noskonen.
Jag kollade av den och inget av länkagen var trasiga men när jag testade att spaka på radion så var den stendöd, och efter att ha kollat med batterimätaren så visade sig att batteriet var helt slut och dött. Men jag hade för mig att jag hade haft den laddad tidigare i veckan och därför inte laddat den specifikt för idag. Men ibland slarvar man tydligen och jag får se det som ett misstag att lära av kort och gott, trots allt så gladde jag mig över turen att ha hitta den trots allt.
Jag tog en längre sittning i solen och vinden och njöt av att bara vara där innan jag packade ner och gick tillbaka till bilen för hemfärd. Jag var inte helt nöjd med dagens utfall eftersom jag inte fått den flygglädje jag hoppats på, det hade mest varit en nojig kamp med spakarna för att hålla planen borta från klippan och träden. Men det hade ändå varit kul att få uppleva sån blåst och fått känna på den enorma kraften och trycket, och jag hade helt klart insett att jag saknade en riktig hal och tung storvindskärra att ha för sådan här dagar. Och samtidigt så var jag glad att jag kunde åka hem med alla plan i behåll och i min ägo, bara det var ju en seger en sådan här dag.
Men dagen var inte över ännu, när jag skulle köra hem så kom jag bar nåra hundra meter innan ett nerblåst träd blockerade vägen, och det tog sin lilla stund innan en av boende kom dit med en motorsåg och vi gemensamt släpade bort det slaktade trädet. Väl på väg hemåt så blev det nödköp av glass och vatten för jag kände mig helt urblåst och uttorkad. Trots allt en minnesvärd dag...
Tobias
Kommentarer
Skicka en kommentar