Lördag 12 december 2009. Jag hittade den här bilden igen när jag letade igenom en massa gamla bildmappar, och den påminde mig om en av de första dagarna när jag precis hade börjat med rc-segel. Jag hade bestämt mig för att flyga segel och hang lite mer seriöst så jag köpte en Radian elseglare i början av december 2009 för att få spaktid och lära mig segelflygningens grunder. Jag hade fått till en lyckad premiär någon vecka tidigare och nu det var den tredje flygdagen ute på Årstafältet i en lite kallfuktig förvinterdag med nästan vindstilla och skyig men blå himmel.
Jag hade flugit några stig och jagat lite luft men det var rätt lite aktivitet så det blev mest skrapningar i loja kurvor, jag var inne på slutet på flyget när jag gjorde en lite större lov för att se om det fanns någon luftrörelse i kanten på fältet. Men jag hittade inget där och började bli lite väl låg för min smak så styrde tillbaka mot mig när planet signalerade lite vagt precis över det ensamma trädet som stod en bra bit bort, girig som jag var så tog jag en försiktig sväng över trädet och givetvis så felbedömde jag höjden och satte planet högst upp i kronan.
Doh! utbrast jag för mig själv högt och ljudligt och gick bort för att försöka skaka trädet för att få ner det, men som sagt det satt högst upp och väldigt mitt i bland alla risiga grenas så det fungerade inte alls trots ihärdiga försök. Så jag tänkte att då blir det att klättra upp istället, men då upptäckte jag att det var ruskigt slipprigt och halt, så efter halkat ur grenarna på låg höjd och märkt att var rätt omöjligt att få fast grepp för att kunna ta sig upp, så bestämde jag mig för att inte ta risken att skada mig med ett högre fall. Jag skulle åka på en 3 veckors skidresa om bara några dagar, så skadade fotleder var inte värt att chansa på alls.
Lite rådvill letade jag runt efter nåt att lösa situationen med men alla grenar jag hittade runt fältet var alldeles för korta och försöka kasta saker på planet skulle garanterat ha sönder det, så jag började frukta att jag skulle få lämna det över natten och komma tillbaka nästa dag med nåt långt jag måste införskaffa. Men då såg jag en byggbarack en bra bit bort och tog mig dit för at se om det fanns några lister eller plank jag kunde låna, givetvis var det stängt för helgen men slängt bakom så låg det några långa tunna lister slängda. De såg perfekta ut så jag lånade två stycken och knatade tillbaka till trädet lite nöjd och med mer tillförsikt.
Väl vid trädet så insåg jag att jag måste foga ihop listerna med något för att nå upp och peta från rätt håll för att det skulle komma loss, för när jag petade rakt underifrån så gungade det bara i grenarna. Turligt nog hade jag med mig en liten rulle klar tejp och efter ha lindat och hushållat med tejpen så den räckte till några varv på två ställen så satt det ihop lite vingligt i alla fall. Nu gick det att nå planet och efter lite försök i olika vinklar så lyckades jag tillslut med nå det på rätt sätt, och efter några försiktiga petningar så trillade det tillslut ner och singlade i backen lite långsamt.
Skönt nog var det nästan helt oskatt och hade bara några små jack och bucklor av petandet så jag kände mig verkligen lättad över att det gått så bra tillslut. Efter att returnerat listerna så packade jag ihop och tog mig hemåt med en läxa djupt inristad i flygerfarenheten, kom alltid ihåg Charlie Brown och hans eviga försök med draken, man måste undvika att komma nära träden, de har längre grenar än man kan tro, de sträcker sig snabbare än man ser, och de släpper inte gärna taget.
Det finns helt klart en inofficiell global klubb för oss som kommit för nära träden, för nästan alla som flyger rc-segel verkar ha upplevt en trädflygning eller flera. Så det här var helt klart min invigning i TreeFlyersInternational! Och Charlie Brown är vårt skyddshelgon!
Kommentarer
Skicka en kommentar