Söndag 19 april 2020. När jag vaknat och tittade i mobilen såg jag att Pontus haft en tidig hangsejour ute på Ullna med sin nylagade F3J kärra i de kalla men fina vindarna, så mitt hangsug vaknade direkt till liv. Efter min något "borgerliga"(sena) frukost så såg det ut som om Ullna fortfarande skulle kunna leverera bra vind enligt vindstationerna runt stan. Så jag packade bilen och rullade ut med framförallt en längtan efter att få vrida ur RockBreakern igen, Ullna är som gjorde för den när det blåser på lite och landningarna är lätta att få till bra.
Väl på plats på parkeringen såg jag några madrassflygare i luften över backen och de verkade hänga på en betydligt mer NV vind än den idealiska N som utlovats. Lite moloken satt jag i bilen och velade om jag skulle gå upp eller inte, när jag såg Rikard Levenstam vid sin bil en bit bort så klev jag ur och vi kom fram till att vi ville ju flyga så det var ju bara att knata upp och testa. Efter att packat ur så promenerade jag raskt upp till vår vanliga pilotplats och det såg rätt bra ut med fin lätt vind nästan rakt in mot kanten.
Det var en hel del madrassflygare i luften men de verkade få bra höjd så det kändes inte som något större problem eftersom vårt flygrum nära kanten var tomt. Rikard kom upp och hade med sig en mycket fin och lockande hangräser i orange som var ett eget konstruktions och byggprojekt, den var verkligen proffsigt hal och blank i glasfiber och kol, och tung nog för att gå som tåget i rätt vind.
Tyvärr visade det sig att han hade krångel med kablaget mellan kropp och vinge så det blev inget premiärflyg snopet nog. Jag klargjorde Weaseln och kastade ut i den nu lätt avtagande vinden och fick en lite skrapig och lyftsökande start. Det var helt klart termikpåverkat för det vred och tunnade ur lite från och till, men jag kunde ändå laja lite med Weaseln mellan skrapningarna och gjorde sköna närsvep längs kanten i grässtråhöjd och ven förbi närnära mig själv så ofta jag kunde.
Det blev en finfin soft flygstund där man fick leta runt en del och kurva lite lojt ibland, men det var skönt att mjukspaka Weaseln i vinden och man slapp frysa för första gången på länge. Jag hade en nästan träff på en madrass som kom glidande in lågt när jag var fokuserad på ett svep, men lyckades smita förbi och gjorde sen en fantastisk räddning från en bit bakom kanten. Skärmflygarna som jag nästan träffade jublade över över spakningen men jag måste erkänna att det mest var tummreflex och en stor del tur.
Jag landade nöjd med min session när det tunnade ur lite till och tittade på en lång stund när Rikard flög sin lilla blåa balsamaskin, den är verkligen ett fint litet under av lättvikt och har helt klart en fin flygförmåga i alla de olika vindar jag sett den i, från råblås till lättvindspuffar. Nu surfade den lätt på de svaga vindar som bjöds och blandade kurvningar med en del närsvep.
Tillslut blev det en lång stunds fokus på ett försök till handlandning som krävde en hel del omtag innan den till sist satt så fint i handen på Rikard. Extra kul var att jag påpassligt lyckades fånga ögonblicket med mobilen.
Jag pratade en stund med skärmflygarna och fick höra att en av dem lite tidigare hade lyckats ta en bättre blåsa och stuckit iväg, nu hade han landat 9km bort ute på Bogesundslandet, vilket antogs vara rekord från Ullna. Klart imponerande med tanke på att flyghöjdstaket där bara är 600m för skärmflygarna. Efter ha hängt kvar en stund så packade jag ihop och knatade ner till bilen, flygdagen blev inte som jag tänkt mig, men blev ändå minnesvärd på sitt eget lugna sköna sätt...
Tobias
Kommentarer
Skicka en kommentar