Hangnöje i dagarna tre - del 2

Fredag 20 mars 2020. Eftersom en rejäl nordan hade infunnit sig så planerades det en sejour ute på Ullna under fredagen, och jag bestämde mig för att klämma in en stunds spakande innan gruvan. Suget var framförallt stort att få upp den nylagade RockBreakern i lyftet igen. Så jag packade bilen med plan och rullade ut så fort det gick. Parkerade vid Byggmax och tog den lite längre promenaden upp via grusvägen och sen lite skråande upp på nordsidan av backen.

Väl på vår vanliga hangplats så hittade jag Lars och Håkan som höll på att rigga upp nätet för mer landningsövningar. Jag tittade på när de slutförde riggningen och sen kastade jag ut RockBreakern, men den var helt ostyrig och så huggig att jag trodde först att det var någon konstig radiostörning som spökade. Efter lite panikspakande lyckades jag få ner den snabbt men tyvärr sprack den upp i nosen igen i den något hårda sättningen.

Helt rådvill satt jag där på backen och funderade jag på vad som var felet och efter en del grunnande kom jag på att det nog var så att det måste ha varit en liten extravikt i nosen som stuckit iväg igår när den slog i berget, och nu var extremt baktung, det stämde med hur den hade betett sig i luften. Så jag grävde fram ett litet mynt ur väskan och tejpade på plats, vägde av med den på fingrarna och tejpade sen ihop nosen lite enkelt. Nu borde den vara flygklar...

Lars hade flugit igång fingrarna med Wipen och nu var det dags för premiärflyget med hans stora F3F kärra Miraj, en rejäl sak på 2.75 m spann och en vikt över 2 kg. Så jag gav en hand när den skulle kastas ut i vinden och det var verkligen en respektingivande tung och stadig maskin. Men med ett rejält kast ut så gick den så lätt till väders och flög verkligen fint med en skön fart, massa energi och snabba svängar. Lars satte igång att vrida ur den rejält och ven upp hela skyn framför backen med ett stort smajl i ansiktet, så man kunde ana att han var rejält nöjd. Första landningen gick också riktigt fin trots att han inte prickade nätet men alla buskar och sly i sättningsytan lät den landa någorlunda mjukt och oskadd.

Jag kastade åter ut RockBreakern och nu flög den som den skulle igen, den var kanske lite framtung, men det var inga problem med att få den i balans och fart. Och lyftet var fantastiskt bra, det levererade så mycket höjd och energi att jag fick en riktigt lång session med fart och svep att njuta av ordentligt. Eftersom Lars höll sig i höjden så blev min rutin att hämta höjd ute i kanterna och sen svepa vinande förbi längs kanten eller ner en bra bit under i snabba passager. Det blev ännu en fin RockBreaker-trans att zona ut i ordentligt och jag växlade mellan närsvepen och stora gungor ute i storhimmel som omväxling.

Det blev en kanonsession som jag tyvärr blev tvungen att avbryta lite för tidigt då tiden rann ut alltför snabbt. Lyckades landa RBn oskadd även om den missade nätfållan och slog av ett av benen som höll upp nätet med vingen men trevligt nog utan att det blev en skråma på framkanten. Och sen fick jag snabbpacka ihop sakerna och nästan springa ner till bilen och rulla iväg. Det blev en något stressad tur på vägarna för att hinna till gruvan i tid, men jag kunde verkligen leva på hangglöden under hela kvällens arbetspass skönt nog. De där låga svepen med den vindpinade sjöytan som fond gick på ständig repris i den cerebrala biografen...

Tobias