Lördag 22 juni 2019. Det hade växt en längtan ner till det stora hanget på Rangsta under försommaren men tid och vind hade inte sammarbetat alls tyvärr. Tillslut så stämde allt och jag packade bilen full och rullade ner. Väl på kanten så var det lite mer nordligt än optimalt men det var bra vind och man kunde se vindråkarna marchera över vattnet med bra fart.
Började med att kasta ut Weaseln och fick en fint och skönt lajig session för att få igång fingrarna, periodvis var det lite termikpåverkat så man fick passa sig när det ibland plötsligt vred och knorvlade till sig ordentligt. Men jag höll mig flygande i en riktigt lång urspakning och först när jag blev lite väl aerobatikyvig nära kanten som jag kom åt trädet som stod där och Weaseln vek ner bakom kanten. Men jag hade lite tur för den landade precis innanför den yttre kanten och jag slapp en riskfylld klättring för att få upp den.
Jag tog en liten paus och vilade ut i solen, sedan så klargjorde jag Påswiseln och kastade ut. Den trivdes kalasfint i den lite starkare vinden och jag började spaka loss den ordentligt. Den var snabb och rörlig men snart upptäckte jag att när jag tog upp den i fart så började tydligen skevarna flexa, för först så vill den dyka rejält över en viss fart och sen så började de även fluttra när farten gick upp lite till. Efter några nervkittlande BRRRRRTTTT i dykningarna så jag tog det lite lugnare och fick en finfin och lång session att njuta av den mot den fantastiska vyn. När jag försökte flyga nära för att fotografera lite så vart det lite ostyrigt spakat och den klonkade i backen på kanten. Noskonen ploppade bara loss och det vart inga större skador trevligt nog, men jag tog det som en ursäkt för att ta en paus till och bara softa en stund.
När jag kände mig sugen igen så väckte jag RockBreakern och kastade ut den i lyftet. Den steg fint till väders och sen fick jag en bra högfartssvepig storflygning över hela klippkanten och berget bort omkring. Stora gungor följt av fartdyk ner mot vattnet och sen upp för att ta fart och svepa förbi nära så man verkligen kunde hör hur den ylade lite lätt i vinden. Det blev en fin lyckosession där den visade hur fantastiskt bra den flyger, låst i sina linjer och med bra energi och penetration, jag kände hur vinden torkade ut tandköttet i det stora hangsmajlet som nästan klöv mitt ansikte av flyglycka.
Jag flög tills jag började känna mig lite spaktrög och då bestämde jag mig för att landa. Men det var svårare än väntat att få ner farten och den svepte förbi ett antal gånger utan att jag vågade försöka ta den, tillslut så satte jag den i en liten uttorkad gran precis bredvid mig. Den klarade sig helt oskadd ur den lite oplanerade sättningen och jag gladde mig åt att den är så enormt oöm i sin konstruktion. Det blev ännu en lite längre vattenpaus för att smälta intrycken.
Jag kände mig lite mör av solstekningen, vinden och flygkoncentrationen men ändå inte helt nöjd, så jag tänkte att en lite stissig session med Silly borde avsluta dagen bra. Så snabbt ut med den i lyftet och det blev verklige en bra hysteriskt spakig stund, och skitkul hade jag hela tiden. Det blev några markänningar och trädgrabbningar men den är ju så lätt att den bara skakar av sig allt utan skador. Så bara ut med den igen för mer virvlande närflygning.
När jag hämtade upp den en bit bak efter ha slarvat lite i en svepsväng runt mig så kom jag på att jag skulle testa om det kanske gick att DSa den uppe runt den lilla toppen längst bak på hanget. Knallade upp och fick leta lite innan jag kom på var jag skulle kasta upp den, och det var svårt för jag måste kasta den med vänstern då den är så rörlig att man måste ha fingret på spaken hela tiden. Men efter lite misslyckade utkast så fick jag den tillslut att gå till väders, tog lite fart och dök ner bakom kanten för att svänga runt men kom inte upp ut i vinden igen.
Det blev ett antal försök innan jag faktiskt fick till några skakiga varv och det kändes verkligen som en seger, om även liten. Jag kom fram till att jag behöver nog nåt lika litet men ändå tåligare och tyngre för att få till riktiga varv, det blir helt klart ett framtida projekt, men det var verkligen kul att få testa några svep och upptäcka att det finns en ny möjlighet på Rangsta.
Väldigt flögnöjd och men även lite mör packade jag ihop, tackade hanget för dagen och klättrade ner till bilen igen. Rangsta hade som vanligt levererat bland de bästa flygdagarna man kan få och jag längtade redan till nästa gång...
Tobias
Kommentarer
Skicka en kommentar