Storvind och midair över Vishamnsudd

Lördag 22 september 2018. Det hade aviserats rejält med blåst till helgen så vi hade satt oss i standby för att få lite hårdvindsflygtid på lördag förmiddag. Kvällen innan pekade allt på att det skulle bli utmärkt ute på Vishamnsudd så det klubbades som flygspot, och det var extra kul att få visa detta fantastiska hang för Brinken och Pontus. Så efter en snabb frukost på morgonen rullade jag ut och efter en liten promenad mötte jag upp med dem uppe på klippan i den väldigt fina vinden, det blåste rätt bra och vinden låg rakt på så det var perfekta förhållanden.

Pontus luftsatte sin Uråskelott och började flyga upp vinden utanför kanten med en massa fina svep både långt ut och nära, en riktigt fin luftcirkus att titta på en bra stund. Han fick en lite hård landning när han skulle pausa och v-stabbarna lossnade tyvärr från sin limning, men han tejpade ihop det lite snabbt och fick mer flygtid utan problem.

Jag ballastade min Weasel och kastade ut i jättetrycket, och det var helt fantastiskt vad det lyfte bra över hela klippan, dock var det betydligt turbulentare än normalt ner på låg höjd så man fick passa sig för att komma för nära. Det horisontella trycket var också högre så det var klart olämpligt att hamna över sig för då blev man snabbt nerpressad, alltså vart det en rejäl storhimmelsession längre ut där jag fick leka upp det blå i stora snabba rörelser. Det blev en mycket angenäm flygstund.

Brinken kastade ut sin orangea DSF och den gick verkligen som ett riktigt trevligt skott, den var så hal, snabb och rörlig att den karvade upp vinden ordentligt fint och snyggt. Han flög ur den ordentligt i den tilltagande vinden en bra stund, och när han skulle svepa tillbaka för ett landningsvarv så prickade han en tall med ett rejält brak. Jag antog att det bara skulle komma ner flisor när han petade ner den men den var betydligt mindre destruerad än förväntat när den hade singlat ner, lite epoxy för att få fenorna på plats och smålagningar så kommer den att flyga fint igen.

Efter att vi hade vinkat av Pontus vars tidsfaktor gjorde sig påmind, så kastade Brinken ut sin något blyade Twhang och den steg till väders finfint i det ökande lyftet och började surfa runt med bra fart och penetration. Jag kände att det var dags att luftsätta min Ocelot och efter en snabb klargörning så svepte den upp i vinden med sitt vanliga ylande, som dagen och vinden till ära knappt hördes för vindbruset. Jag började göra stora svepgungor och ritade över hela vyn i skön fart och rörlighet, det var en sån där skön flygning när det känns som man kan flyga över hela fjärden framför sig utan att oroa sig för lyftet.

De var ett så fint radarpar däruppe i skyn, Twhang i sin klara neonfärger som kryssade lite lägre och den lite fadda gula Ocelotten som jag lät gå lite mer på höjden och gjorde snabba vridöver till ryggdyk för att hämta upp fart och svep.

Vi stod och småpratade lite lyriskt över flygandet med våra kärror när det plötsligt smällde till med ett rejält brak, och vi såg hur planen hade mötts helt perfekt för att träffa varandra vinge mot vinge. De satt ihoptrasslade och singlade ner mot berget snabbt och det såg ut att regna lite delar omkring och en av Twhangs vingar var av. Jag spakade febrilt och hoppades att de skulle separera och tillslut så kom Ocelotten loss, stabiliserades och svarade på höjdrodret och började gå ur dykningen men hann inte undan utan tog i en tall, voltade över på rygg och försvann ur syn.

Vi stod helt chockade och förvånade över hur brutalt snabbt allt hade gått och stirrade ner mot där planen hade försvunnit, sen var det bara att knata ner och börja leta efter dem. Turligt nog hade vinden tryckt in dem mot klippan så de låg bara en liten bit ner och vi hittade dem lätt. Twhang hade en kapad vinge, andra vingen knäckt och den saknade huven. Ocelotten låg bara några meter bort och hade en rejäl intryckning av vingen precis vid kroppen och när jag fingranskade skadan så var det tydligt att vingbalken var av. Rejäla skador men det var nog lagbart med lite ansträngning för min del, och Brinken behövde helt klart bygga en ny vinge och fixa en ny huv för den hittade vi inte.

Vi klättrade upp och tog en fika för att lugna ner oss lite och prata igenom vad som hade hänt. Efter att ha funderat lite och hämtat oss så kände vi att det skulle vara slöseri med den fina vinden att inte fortsätt flyga så Brinken luftsatte snart sin Påswissel och jag ballastade upp min Weasel med 100g bly och kastade ut i den alltmer ökande vinden. Nu blev det en lite knepigare session för vinden vred och ökade hela tiden, så man fick verkligen vara försiktig så man inte blev bakblåst och kom ur trycket. Periodvis var det riktigt svårfluget och man fick verkligen kämpa för att hålla planen ute i lyfte och inte tryckas tillbaka, tillslut stod vi bara med nosen rakt ut och blev ändå sakta men säkert pressad ner och bakåt.

Vi landade då baktrycket inte gick att hantera längre och vi kom fram till att vindstyrkan måste ha nått en gräns där hangets form och höjd inte längre klarade av att skapa det laminära lyft-trycket vi flyger på, det blev sönderblåst helt enkelt.

Brinken bestämde sig för att blya sin andra DSF ordentligt och göra ett försök till trots svårigheterna, och när han skickade upp den i det blå så skar den stabilt upp även de starkaste pustarna. Det blåste periodvis så hårt att man kunde luta sig mot vinden ordentligt men DSFn flög snabbt och fint, den var helt klart mycket imponerande i sin penetration och rörlighet.

Han flög den ett bra tag sen började det faktiskt vinden öka igen och när landningen närmade sig tog det i ännu mer, så det blev en hård sättning och DSFn kommer behöva lite rejäl kärlek och renovering innan den flyger igen.

Vi packade ihop lite skyndsamt och lyckades brotta planen genom vinden in i skogen för promenaden till bilarna, klart nöjda med dagens flyg trots en ansenlig åtgång av plan. Brinken rullade hem och jag åkte ut till Bistro Björkvik och fikade i solen och smälte dagen och funderade på hur laga Ocelotten bäst. Vishamnsudd kan nog kallas plankyrkogården nu, men vi kommer klart att återkomma andra blåsiga dagar.

Tobias