Måndag 9 juli 2018. Efter den sista lätt dysfunktionella hangutflykten så närde vi en viss revanchlusta och när vindarna blåste på lite och lovade ONO så siktade vi på Norraviken klippan och rullade iväg.
Väl på plats så var det betydligt mer O än optimalt och vi undrade om vi skulle bli lurade på vår efterlängtade flygtid igen. Jag gjorde ett snabbt testkast med Weaseln i den vanliga riktningen men trillade strax ner utan att hitta något stabilt lyft, Olof testade också ett kast med sin Ur-åskelott med samma resultat. Envis som jag är så jag gick lite längre upp på klippan där den vänder sig mer mot O för att testa, det är dock en udde nedanför som läar men jag tänkte att lite vind kanske svepte förbi för att skapa någon slags tryck.
Kastade ut och hittade lite skakigt tryck men kunde inte riktigt malla det så trillade ner igen, upp igen med ett nytt kast och den här gången lyckades jag hitta rätt i lyftet. Det blev en försiktig nosningsflygning där det jag kunde hitta lyft lite här och där och sakta ta mig uppåt. Efter en hel del kryssande lyckades jag komma upp på höjd och fann det laminära lyftet som antagligen skapades av udden nedanför och resten av berget vi stod på. Surfade runt däruppe med små spakrörelser och fick en fin lång session att njuta av i ca en 25 minuter innan jag klumpade mig och kom ur lyftet och trillade ner.
Olof hade mindre lycka med sin kast och lyckades inte komma upp i i nåt bärande lyft så han trillade ner gång på gång. Vi tittade på udden nedanför och debatterade om det gick att testa där nere så efter lite resonerande så vi packade ihop och knatade ner och bort ut på klipphöjden längst ut. När vi stod däruppe på plats såg vi att trädridån framför var något högre än det sett ut ovanifrån, men om man lyckades kasta upp på höjd borde man nog hitta lyft.
Upp med Weaseln i ett rejält kast och nog fanns det lyft alltid om man höll sig precis rätt ovanför trädkanten, så jag fick en lång och fin session här som var något mer lekfull än lyftnosningen innan. Olof gjorde några kast men lyckades inte få upp Ur-åskelotten i trycket ordentligt och eftersom den behöver lite fart så räckte inte utrymmet till riktigt innan han trillade ur och var nere igen. Han gav upp och tog en liten promenad runt udden medan jag flög mig nöjd med försiktiga spakrörelser.
När jag landat och vi gått tillbaka till bilarna så kollade vi lite på kartan om vi kan hitta någon bättre hangkant i närheten i framtiden, och det finns vad som ser ut som en fin kant mot O en bit bort. Men det ligger villor precis bakom och även om deras tomter inte går ner till vattnet så är det svårt att komma åt tyvärr, vi får se i framtiden om vi kan lyckas testa den. Vi rullade iväg och tog den välförtjänta hangfikan som avslut.
Tobias
Kommentarer
Skicka en kommentar