Hangsöndag i två akter

Söndag 25 mars 2018. Efter en vecka sjuk och sen en vecka i gruvan och inget spakande alls så kändes hangsuget lite extra mycket den här helgen. När jag vaknade till det strålande vädret så steg flygpeppet ännu mer, och när jag kollade prognoserna och väderstationerna såg det ut som om det skulle funka bra ute på Törndalsklippan utanför Lövsta. Packade mig raskt iväg och väl på parkerad på plats så reflekterade jag över att det rörde sig lite väl lite i träden på väg upp mot klippan, men flaggor jag sett på vägen ut hade ju fladdrat på bra så hoppades det bara var lite lä där jag gick.

Väl på kanten så blåste det väldigt svagt rakt på, så jag klargjorde Weaseln och kastade ut, och det bar inte alls. Kast på kast blev bara en sväng eller två, oftast satt den sig på häcken och trillade ur skyn efter några svängar. Som om det var ett enormt sjunkhål över hanget mest hela tiden, efter lite funderande så antog jag att det var starkt eftersug av termikpåverkan från Ekerö just då. Så jag väntade en 20 minuter och då blåste det upp lite bättre tillslut. Kastade ut och fick tillslut upp Weaseln i lyft, fick ligga långt ut till vänster eftersom det tydligen vred just då också. Fick ut en lite skakig flyghalvtimme innan en ny sjunkcykel började och pressade Weaseln ur skyn.

Lite frustrerad och inte helt flygnöjd satt jag en stund i solen och funderade, sen bestämde jag mig för att åka till Korpis och testa lyckan där istället, Olof och Brinken skulle mötas där vid 1630 -1700 så det skulle nog klaffa perfekt. Packade ihop och knatade ner till bilen för den "lilla" u-svängen till Vårberg. Det gick riktigt snabbt och smidigt dit och snart stod jag uppe på kanten på Korpis innan de andra ens hade hunnit dyka upp.

Och det blåste helt perfekt rakt på med ett stadigt vind så jag snabbriggade och kastade ut i trycket och det var kanonbra. Bara att laja loss i stora rörelser över hela skyn och blanda upp med lite nära svep över kanten, hangsmajlet bredde ut sig rejält och vinden nästan ven mellan tänderna i mitt stora lyckoflin. Efter en stund kom de andra vandrande och riggade snart snabbt för att kasta ut.

Vad som följde var en liten flygfest där Olofs Halfpipe svepte runt ovan våra Weaslar i stora snabba fartgungor medans den allt mer orangea motljussolen ritade världen i vackra kontraster. Den lämnade också kvardröjande gröna spår över synfältet när man kom i dess närhet med plan och blick i vårt virvlande över kanten. Lyftet blev sådär silkigt och man kände som planen bara svävade fram i lyftet som tyngdlösa, det blev en helt fantastiskt skön session.

Brinken bytte efter en stund över till sin DSF och den flög verkligen fint med sköna svep som gav en aning av vad den kan göra i starkare tryck och med barlast.

Efter en lång uppvisning i sköna svep så råkade den komma lite lågt och en lömsk gran nöp tag i vingspetsen så den flippade runt och försvann med ett bonk under hangkanten till höger. Efter en stunds letande hittades den bakom en sten och den var bara lite tillskrynklad i nosen, så lite kärlek med epoxy så blir den nog som ny.

Efter det bytte han över till sin Ahi och jag tog en paus för att kolla av hur den flög och nog blev jag imponerad av hur lätt och rörlig den verkade, men samtidigt snabb och smidig i sina rörelser. Efter en stund fick jag testspaka ett tag och den var precis så skön som det hade sett ut, den gick med en fin precision och exakthet i sin rörelser, riktigt neutral och snabbt flytig i en kul kombination. Ett klart köp framöver för min del.

Dock lyckades jag komma åt en spak på Brinkens sändare så den hamnade i ett kalibreringsläge och låste ur mina kommandon, Ahin gick i spin ur skyn men en liten gran fångade upp den så den landade oskadd turligt nog.

Efter det var det dags att packa ihop och tacka Korpis för en kanonsession med klar smak av vår och varmare flygdagar. Jag hade faktiskt spakat handsklös hela tiden och det kändes skönt befriande att känna ett hangvinden inte bet en i fingrarna längre.

Tobias