Söndag 25 februari 2018. Jag var typiskt nog fast i gruvan på söndagen då Team Tornados vinterträff Näsdroppet gick av stapeln. Det kändes rätt tråkigt då det brukar vara en trevlig träff med många plan i luften och en hel del kul bildtillfällen. Men som tur var kunde Olof agera hangcorre och rapportera om begivenheten ute på Ullnabacken både i text och bild. Jag är mycket tacksam för att han kunde täcka denna något kallnypna flygdag åt Molnhäng. Och de sköna bilderna gör att jag blev extra avis trots väder och vind, en dag på hangkanten, om än kall, slår alltid en dag i gruvan. Här nedan följer hans rapport:
"Årets upplaga av Team Tornados vinterträff Näsdroppet ägde rum söndag den 25 februari på Ullnatoppen vid Arninge, strax norr om Stockholm. Jag hade egentligen inte tänkt åka dit då jag i ärlighetens namn är ganska trött på den senaste tidens arktiska nordanvindar, men eftersom det var soligt väder och att den högeffektiva motorleden tar mig hela vägen till Arninge på en halvtimme så beslutade jag mig i sista stunden för att trots allt åka dit.
Eftersom väderprognosen var något osäker ville jag ha med en elseglare, så jag gick igenom mina underhållsladdade lipo-batterier och hittade ett batteri som hade någon tiondels volt högre spänning än de övriga batterierna, så jag tog med den och min elseglare av modell Hobbyking U-Glider och gav mig ut på motorleden i riktning norrut.
När jag närmade mig Arninge möttes jag av en kompakt snöstorm som helt tog udden av det lilla flygsug som jag trots allt hade. Men jag var ju redan framme, så det var bara att pulsa upp för backen där de andra redan hade flugit i en timme. Det var egentligen bara Johan Sjöborg och hans Blå Fenix som kunde hålla sig flygande någorlunda länge i det dåliga lyftet, medan Brinkens nyinförskaffade Dreamflight Ahi bara hann med enstaka svängar innan den obönhörligen sjönk ner bland uppstickande armeringsjärn och snötäckta sprängstenar.
Jag skruvade ihop min U-Glider och lät den med motorns hjälp surra upp en bit bland snömolnen. Vinden hade vridit långt ner mot väster istället för den önskade nordliga vinden, och lyftet lämnade därmed en hel del övrigt att önska. Efter en stund sprack dock molnen upp och solen kom fram, och då kunde både jag och Johan ta en del termik som släppte från skogen nedanför backen.
Vid tvåtiden var det dags att packa ihop, och dagen kan summeras med att det var kul att få smaka lite termik och att längtan till våren börjar göra sig påmind. Även om vintern när de här raderna skrivs är i högsta grad närvarande är det bara en dryg månad kvar tills våren (och årets trevligaste flygtid) kommer."
Kommentarer
Skicka en kommentar