Söndag 4 februari 2018. När jag kollade hur väder och vind ställde sig till en hangdag på söndagsmorgonen visade stationerna på NO till NNO och en 3 till 4 m/s. Efter lite funderande så bestämde Olof och jag att vi skulle kolla på Tyresö, närmare bestämt Blåbärsberget eller som det även kallas, Bunkerhanget. Det är ett av mina favorithang och ett av de vi upptäckte tidigt i vårt hangletande, vi hade ett år med en hel del besök på grund av den säsongens vindar, men NO är ju inte så vanligt så det har sedan dess blivit rätt sällsynt med besök. Det har bjudit kul dramatik som en rejäl snöstormsflygning och även ett skönt och avslappnat midsommarflygfirande bland annat så det kändes roligt att få göra ett återbesök.
Packade flygkittet och pälsade på mig ordentligt, det lovades ju vind och ca 4 - 5 minus så det gällde att ha ordentliga lager under stordunjackan. Efter lite råddande så rullade jag ut och var snart på plats efter lite kånkande genom skogen och snötäckt blåbärsris. Det blåste lite fint men tyvärr lite mer åt NNO än vad jag hade hoppats på, men det var fortfarande flygbart utan problem.
Riggade och kastade ut och fick en fin session på en halvtimme med lite snö virvlande i luften från ett jättemoln framför mig. Man fick gå mer åt vänster än vanligt för att få bra lyft och där fick man passa sig för att komma för lågt för då störde skogen och man trillade lätt ur trycket, dock kunde jag smita ut mellan träden så jag höll mig flygande utan problem.
När jag pauslandat så dök Olof upp med sin Halfpipe och riggade snabbt och förberedde sig för att kasta ut. Det hade börjat vrida precis innan jag landade och nu vred det lite mer tills det var nästan en rak N, en inte helt optimal riktning för klippan. Olof väntade lite och kastade sen ut utan att tveka och Halfpipen steg upp i skyn och började högfartsurfa så fint i långa svep. Den gick kanon trots det lite knorrvliga lyftet och svepte upp vyn i stora svängar och gungor.
Jag luftsatte weaseln igen och fick brottas lite mer ihärdigt med det konstrande lyftet, men efter att ha flyttat upp på höjd och börjat kryssa runt ordentligt så flöt det på fint. Efter en stund så vred det tillbaka så man kunde slappna av lite och leka loss en del med fina dykpassager och loopar nära sig där man stod på bunkern uppe i vinden.
När jag befann mig där i kölden och tittade ut genom den tunna springan mellan jackan och mössan så kändes det lätt magiskt att få spaka loss medans vinden och någon enstaka snöflinga stack mig i ögonen, samtidigt så höll dunlagren mig varm och go utan problem så det var riktigt behagligt trots kylan. Flyglyckan växte när man tittade upp och såg planen lysas upp vackert av den låga solen som fortfarande höll sig över trädkanten bakom våra ryggar. De lyste i den gyllene tonen från den dalande solen och kontrasterade fint mot skuggan från berget som sakta bredde ut sig framför oss.
Vi flög oss rejält nöjda innan vi landade, sen packade vi ihop och pulsade tillbaka till bilarna för att åka och ta den traditionella after-hang-fikan. Varmt kaffe och äppelpaj smakade perfekt efter en sådan episk vintersession, och jag hoppas verkligen på någon mer snödagsflyning innan det vita töar bort igen...
Tack till Olof för bilderna på mig och Weaseln
Tobias
Kommentarer
Skicka en kommentar