15 februari - 2015. Team Tornado bjöd in till sin klassiska vinterhangträff och vädret visade sig från sin absolut bästa sida, strålande sol, snöklätt landskap och en stadig vind att kasta ut sina plan i. Vi vallfärdade till Arningetoppen, eller i folkmun Ullna tippen, och tog den långa promenaden upp i skyn. Det var rejält ishalt på sina ställen så det gällde att passa sina steg. Det var dock distraherande vacker utsikt över Ullnasjön och en samling isjakter som förberedde sig för kappsegling, ett om något ännu kallare nöje än vårat.
Väl till topps så tog Johan Sjöborg, vår värd för dagen emot, och visade stolt upp sin fulballastade vinge som var nertygnd med en sten och diverse tillhörande gräs. Vi kollade av kanten och nosade på vinden, och nog blåste det allt, en rejält kall vägg av vind blåste stadigt över oss och efter att ha riggat lite hastigt så började det kastas ut plan till höger och vänster. Jag satte min Weasel direkt och dödade ett servo, men efter lite surande så kom jag på att jag hade ett servo i väskan och gjorde en snabb bytesoperation så strax var jag framme på kanten igen med Weaseln i luften.
Snart var luftrummet som en torktummlare av diverse plan och vingar som svepte fram lågt och högt med en en del kantsurfing, som ofta slutade med skrotningar. Alla verkade ha riktigt trivsamt för det syntes bara frusna leenden och hördes en hel del flyglyckokackel i vinden. Den rätt starka vinden pressade lätt tillbaka ens plan om man kom för långt bak och snart hade två stycken kärror försvunnit bakom topp-platån och dess ägare började den tröstlösa brantvandringen runt för att försöka hitta dem. Ett hittades rätt snart men i rätt knäckt skick, men det andra visade sig svårare att hitta.
Man kunde bara flyga en kortare stund innan kylan började nöta ner en och snart var man tvungen att ta en paus från den kalla vinden, men det flögs några omgångar och alla verkade nöjda med flygtiden. För min del vart det svårt att plåta eftersom vindkylan snabbt knäckte mitt batteri i kameran men några bilder blev det allt. När alla mättnat på vind och kyla så gjordes reträtt ner till bilarna och ett sista spaningsförsök gjordes efter det försvunna planet, och turen visade sig på sitt bästa humör. En av åskådarna med kikare kunde tillslut få syn på planet en bar bit upp på sluttningen och ägaren gjorde en lite klättring upp och kund lyfta upp sitt helt oskadda lilla plan. Det var en bra avslutning på en bra dag helt klart.
Kommentarer
Skicka en kommentar