Vingknäck över Vishamnsudd


Söndag 23 februari 2014. Det vankades solglimt när jag tittade ut på morgonen och flygsuget var stort, så efter lite spaning på vindstationer så åkte jag ut till Vishamnsudd för att få surfa lite på den fina sydvästan. Väl på plats så var det betydligt kallare än de +8 grader man kunde känna av inne i stan, vindens svep över det kalla vattnet kylde helt klart ner den och det var bara att rusta sig ordentligt i klädväg. Det kanske var soligt och fint men våren kändes långt borta ändå.

Jag började med Weaseln som vanligt och den flög fint med sin ballast i vinden, lyftet var fint och man kunde verkligen svepa och leka efter behag. Efter en stund kom Olof uppvandrande på klippan, han hade bara varit lite senare i starten, men lika flygsugen som jag. Han riggade sin Åskelot och kastade ut, nu var den nylagad efter en hård sättning på Aspis dagen före, så den var lite feltrimmad och huggig i starten. Efter några sättningar så fick han den i fin flykt igen men markkontakten hade helt klart försvagat den många gånger reparerade vingbalken och efter en stunds flygande så brast den och högervingen började flaxa ordentligt däruppe i det blå.

Dock flög den vidare utan större problem och det var rätt underhållande att se den flaxa omkring över klippan i vinden, den kurvade snällt och villigt åt höger med sin vikning och vi skrattade och diskuterade om man kanske kunde skapa en vinge som vek sig för att svänga istället för skevar. Efter en stund landade Olof den och lagade vingen enkelt genom att tejpa dit en tunn kolfiberpinne på ovansidan, Åskeloten är onekligen ett under av simpla fulfix och improviserade lagningar för den flög som vanligt efter det...

Jag luftsatte Oceloten och fick en fin svepsession både högt och lågt med ett uppiggande ylande som belöning, det är verkligen glädjande att få spaka loss den i en sån fin vy. Jag bara njöt och gick loss i stora gungor, rollsvep och pumploopar, det är verkligen en fröjd att flyga en glasfiberkärra där ute trots en viss oro för landingen i den rätt oförlåtliga terrängen. Men den här gången gick det rätt fint och efter några omtag så fick jag ner den utan större skador, en lite vikning i vingspetsen var enda skadan.

Vi kände oss rätt nöjda och blåstkylda till slut så vi packade ihop och vandrade tillbaka till bilarna, packade in och åkte bort till Bistro Björkvik där vi softade framför den öppna brasan och afterhangfikade oss varma och belåtna. Ännu en skön hangdag att minnas...





Tobias aka Fluffracka

Kommentarer