Onsdag 29 januari 2014. Dagen bjöd på kalla och östliga vindar så efter lite konfererande så bestämde vi oss för att göra en lite längre tripp och åka ner till Oaxen, det är en liten ö som ligger ca 3 mil nedanför Södertälje och det finns trevligt nog en färja ut dit. Olof har varit där och testat lite tidigare och frestat med att det är ett fint vertikalt hang med bra mycket öppet vatten framför och att ön är trevligt övergiven i känslan med gamla gruvhål, industriruiner och stenbrott.
Så vi rullade iväg och när vi passerat Södertälje och svängde av motorvägen så möttes vi av förvånansvärt mycket vindblåst snö i drivor över vägen från fälten omkring nästan hela vägen ner till färjan, och efter en kort väntan så seglade vi över det lilla sundet. Väl på ön var det bara att köra genom en tunnel och sen parkera vid ett gammalt stenbrott. Det blåste bra och var riktigt kallt så det kändes verkligen som en strapats väntade när vi började knata uppåt i snön, efter lite virrande och halkande i branterna så hittade vi rätt och stod snart uppe på kanten och det såg lysande bra ut. En vertikal kant på ca 25 meters höjd och med rejäl bredd vätte ut mot fjärden med en kaj nedanför, dock var det inte så mycket yta att sätta ner på men det fanns lite öppningar och en del buskar att sikta på. Lyftet var dock ordentligt starkt och rev och slet i oss när vi stod nära kanten och spanade.
Vi riggade hastigt och jag började med en ballastad Weasel i den hårda vinden och trycket var kanonfint och jämnt, det var bara att svepa loss och man kunde gå stort och högt för att sen svepa ner och sniffa förbi nära kanten. Olof luftsatte Åskeloten och den flög som vanligt stabilt trots att den va oballastad, man fick dock passa sig för det var en rejäl rotor precis bakom kanten om man kom lågt där, men annars så var det bara att laja loss i det blå. Efter en stund bytte jag över till Oceloten och den fick yla fint i byarna ett bra tag och vi flög oss rejält nöjda tills kylan började nöta ner oss ordentligt, det började faktiskt kännas lite bortdomnat i ansikten på slutet.
Så efter några försök lyckades jag sätta ner Oceloten oskadd i en buske och vi packade lite fryshetsigt ihop för marchen tillbaka till bilen. När vi gick bak en bit insåg vi plötsligt att det fanns en helt fantastiskt fin DS-spot där, precis bakom där vi stått så reste det sig lite och där bakom öppnade det upp sig det gamla stenbrott vi gått upp igenom, det såg helt perfekt ut och ganska stort också. Dock så hade vi lite tidsfaktor så vi får testa vid ett senare tillfälle när vinden är östlig. Vi knatade ner till bilen och satte värmen på max för att tina lite inför återresan till civilisationen. Det vart en mycket lyckad utflykt och hangruset brusade i huvudet hela resan hem, en bra dag kort och gott.
Tobias aka Fluffracka
Kommentarer
Skicka en kommentar