Bomdag och hangirrning

Onsdag 2 maj. Vi åkte ner till Rangsta och när vi väl kom upp på klippan så blåste det betydligt mer sydväst än väntat så vinden kom in i en inte så gynsamm vinkel. Vi testade ändå att flyga på den sydligaste delen av hanget men vindens vinkel gav inte mycket lyft alls utan vi ägnade en timme åt att frustrerat skrapa runt några svängar, trilla ur och klättra ner och hämta. Turligt nog så hade vi inga skador på planen så snart var vi lite sugna på att försöka hitta någon klippa som passade vinden bättre.

Tillslut bestämde vi oss för att leta vidare med hjälp av sattelitbilderna i googlemaps och sagt och gjort. Vi packade ihop och rullade iväg mot ett hang som såg ok ut och det låg en bra bit längre in i vikarna, vid Kagghamra. Väl där så insåg vi snart att klippan vi tänkt oss låg i princip på godsets gård oh det kändes inte så bekvämt att knalla in där, så vi testade en rätt hög knalle ut mot vattnet en bit bort. Tyvärr så vart det bara en lite svettig promenad upp på toppen för det visade sig inte gå att flyga där, dock var utsikten väldigt fin så vi softade en stund däruppe i solen.

Det bjöds på ett litet mysteruim också, för mitt i vattnet långt ut i viken under oss stack det upp ett träd ur vattnet, en gammal ek verkade det som. Vi undrade verkligen hur länge den kan ha stått där i vattnet, för precis bredvid så låg en gammal hamn till ett grustag så nog hade det varit djupt där väldigt länge. Vi kunde bara undra och klia oss i huvudet...

När vi var nöjda med utsikten så klättrade vi ner och tog bilen vidare, efter lite resonemang och koll på väderstationerna så bestämde vi oss för att testa Korpis eftersom vinden verkade ha vridit över till väst närmare stan.

Väl där en bra biltur senare så blåste det svagt men fint rakt in mot kippan och vi kastade glatt ut och fick en hel halvtimme av skönt flygande i stabilt och jämnt lyft. Sen vred vinden plötsligt upp mot nordväst och botten gick ur helt, jag hann precis få in min Weasel till kanten men Olofs Wag tappade höjd så fort att han precis hann få in den på en nödskrotning på klipphyllan längst ner närmast kanten. Efter en liten klättring så var den räddad och vi kunde bara skratta åt det hela, vissa dagar vill det sig inte, så är det bara...

Tobias aka Fluffracka