Solnedgång på Kungshamn

På söndagseftermiddagen så tog vi oss ut till Kungshamn för att njuta av den nedåtgående solen och den blåa himlens storhet. Det lockade också enormt med att få flyga i det jämna lyftet och stabila trycket där efter att återigen ha blivit påmind om hur turbulent och stökigt hanget på Granholmstoppen är när det blåser lite. Väl på plats var det lite nordligare vind än optimalt men när vi kastade ut så gav det samma sköna lyft som väntat, man fick bara hålla sig mer österut mot kraftledningen och det var en smalare sträcka som bar än vanligt.



Jag körde en riktigt lång och svepig session med min Phoenix och kunde blanda lågsniffar med stora loopar och rollar, jag flinade glatt över de sköna vinandet och svepte upp all blå himmel jag kunde i långa passager. Kunghamn levererar så bra flyg att man inte kan låta bli att vara lyrisk även när vindriktnningen inte är optimal.





Micke luftade först sin Halfpipe och fick den också att vina så fint i dykpassagerna, så renoveringen har verkligen blivit slät och lyckad. Sen fortsatte han med sin Weasel och den flög lika fint som vanligt och verkade också lite halare och snabbare sen den blev klädd med laminatfilm. Trädlandning klarade den alldelles utmärkt och oskaddt, men det blev ett fint stilleben med Weasel i silluettträd.



Olof flög sin Damp och blandade lågsniffsvirvling med storluftskryssning i höjden, den täckte verkligen hela hanget i både när och fjärran. Tyvärr så blev dagens sista landing med Dampen en hård sättning och den lyckades vika in sig i bänken som står däruppe på något underligt sätt. Den har ju många liv så jag antar att den är luften snart igen...



Vi packade ihop när det började mörkna och solen hade gått ner, och det var första gången vi kunde flyga så länge att finlandsfärjorna var på väg utåt. Hela vintern har vi oftast slutat flygdagen när de är på väg in mot stan, så det kändes verkligen som om vi fått mycket mer tid för kvällsflygningar.



Tobias aka Fluffracka