Islossning vid Rangsta

Lördagen lovade fina västliga vindar så Olof och jag bestämde oss för att ett återbesök på Rangstaklippan vore en perfekt hangdagsutflykt. Sagt och gjort, vi bilade ner, knatade upp genom skogen och var snart uppe på kanten och kunde glädjas åt den fina vinden i ca 6 - 7 m/s under en blå himmel och sol. Perfekt helt enkelt.



Jag började med min Phoenix och lyftet var kanonfint, fanns hur mycket tryck som helst att leka med så jätte aerobatik och fart blev dagen melodi. Jag tror jag flög en session på över en och en halv timme i luften med jättelika loopar, högfartssniffar, rollfester, höga pumpar och svep långt under hangkanten ovanför de glittrande isflaken som låg som en kant längs kusten.





En helt magiskt bra sesh och man kunde bara skratta högt åt det sköna lyftet och all fart man kunde mjölka ur hela tiden. Tillslut började jag oroa mig för acken och efter några ansatser så kråkade jag ner Pheonixen rätt fint till en halvmjuk sättning med lite stopphjälp från en strategiskt placerad buske.



Olof luftade sin Wag en stund men tyckte att vinden var för stark för den efter ha fått några utelandingar och fått klättra runt lite, men turligt nog hade han satt på ett ljudlarm från HK så den hördes på långt håll och var lätt att hitta.



Sen så bytte han snart över till Dampen och efter lite barlastande så gick den som ett litet spjut i vinden och virvlade loss med en helt ny fart och stabilitet. Han verkade ha hittat en perfekt vikt för den var lika dampigt rörlig som vanligt men penetrerade samtidig mycket bra och hade lite mer push i rörelserna hela tiden.



Vi tog en halvtids paus och kokade upp gulasch på ett nyinhandlat biltema kök vilket gick förvånansvärt snabbt och behändigt, det var klart betydligt effektivare än det gamla vi brukade få vänta på. Så det blev en god och värmande mumsning och snart var vi peppade på en ny session på kanten.



Efter lite velande så plockade jag fram min Ocelot, jag var lite orolig för landningen eftersom det är mest naken klippa omkring kanten och även om det är en rätt stor plan yta att sikta på kändes det osäkert. Men jag tänkte att den är ju köpt för att flygas även på klipphang så nu måste jag testa även utan snö som landningshjälp och det fanns ju lite ljung att sikta på i värsta fall.



Kastade ut i den lite avtagande vinden och det blev en lång svepig flygning med en blandning av lite aerobatik och sköna fartsvep över hela hangets bredd, testade också lite F3F svängteknik och njöt sen av fartregistret, det fina flytet och det sköna vinandet ända tills solen gick ner.





Landingen blev en nojig historia med många ansatser som vinglade förbi mig precis utom räckhåll tills jag fick den när nog att försöka hugga tag, men slant och den gick lite halvhårt i klippan. Turligt nog blev det inga stora skador, ett urslitet skevhorn och två små sprickor i ena vingspetsen, så enkelt att laga.



Olof hade flyttat lite längre ut mot vänster på hanget och hittade ett perfekt område för trädslalom och låglek med fint jämnt lyft, så han lajade loss ordentligt och flög sig nöjd han med tills solen gick ner.

Sen var det bara att packa ihop och bila hem i skymmningen, och vi var onekligen lika nöjda med Rangsta som de andra gångerna vi varit där, för vi satt mest tysta, helt urflugna. Det är ett av de absoluta toppenhangen vi har här i närheten av Stockholm och även om det är en bit bort så är det verkligen värt resan dit, för vi flyger oss verkligen helt slut varje gång vi vart där.

Tobias aka Fluffracka