onsdag 22 februari 2012

Vishamnsudd från den bästa sidan



I söndags så visade sig Vishamnsudd från sin finaste vintersida. Vi kom ut vid 1 tiden och efter en liten pulsning i den tunga blötsnön ut till klippan så var vi på plats och riggade. Det blåste lite svagare än väntat först men snart så pustade det på igen och lyftet var stabilt även om det inte var starkt. Det var moln och sol blandat ett tag innan det sprack upp och blev en sån där fantastiskt vacker senvinterdag med blå himmel och tempen precis över nollan.



Jag smakade på trycket med min Weasel och efter en halvtimmes lajande så ökade vinden lite till och jag bestämde mig för att låta Oceloten få vina ett tag i lyftet. Det blev en kalassession som gick från den lite starkare vindens lättaerobatik till en långa svepflyg i den svagare vinden och avslutades när det tunnade ut till ren skrapflygning. Det bjöd på lite drama också då jag fick till en skrotning när vänster vingtipp tog i ett av träden framför mig i ett av lågsvepen, men den bara snurrade en 5 - 6 varv horisontellt innan den planterade nosen i snön helt oskadd. Det var trivsamt nog bara att borsta av snön från nosen och kasta ut igen.



Men sen det blev en session att minnas, med skönt fokus på svep och fart som höll Oceloten flytande och med upphämtade höjddyk som lät den rita upp den blåa vinterhimlen med sitt vinande i stora loopar eller rollar. Tillslut tvingade jag mig till att landa och den dök djupt ner i den skariga snön, så djupt att bara en bit av bakkroppen och fenan stack upp. Tyvärr så slog den kompakta snön sönder skevroderlänkagen men det är en smal sak att laga.





Olof testade först sitt senaste projekt, en liten Hacker Mini Strega, en pylonräser konverterad till hang, men vi insåg snart att den behöver betydligt starkare och vertikalare lyft. Så därefter flög han sin Damp som vanligt och fick också en kalassession, enda abret var en liten midair när Oceloten körde över Dampen rejält uppe i höjden, min Ocelot bara ruskade lite på sig meddans Dampen singlade backen med ett lossat roderhorn, men lite tejp senare så flög den igen.





Dampen gick både högt och väldigt långt bort i det allt svagare lyftet och ibland undrade jag hur han kunde se den, den har sån liten profil och är ju nästan helt vit. Någon trädflygning loggades det också och Dampen satt så fint i utsiktsträdet och vinkade tills han petade ner den, Dampen gillade helt klart utsikten lika mycket som vi.



Vi flög tills solen började gå ner och det var svårt att slita sig i det magiska ljuset och lyftet. Men tillslut packade vi ner och pulsade tillbaka till bilen helt överens om att Vishamnsudd nog är ett av de allra vackraste och bästa skärgårdhangen vi har, och vi längtade redan till nästa gång vi får flyga där...




Tobias aka Fluffracka

2 kommentarer:

  1. Haha, ja sådan där dagar är verkligen hangpropaganda, och man minns dem länge...

    SvaraRadera