I söndag så lovades det fina NO vindar och inte allt för kallt så Olof och jag åkte långt ut på Brevikshalvön ute i Tyresö, och tog oss ut till Norra Viken klippan. Det är en fin klippa med en jämn lutning ner mot vattnet men den är inte så bred och funkar bäst i NO till NNO.
Vi knatade upp genom skogen och det var snötäckt och isfläckar så man fick vara försiktig med var man satte fötterna. Väl framme så blåste det rätt fint, ca 6 m/s och det var snöflingor i luften. Vi riggade och kastade ut i det fina lyftet och kunde verkligen utnyttja trycket till att både lågsvepa i högfart och aeroleka ute i höjden, men vi fick också till en del trädlandningar när man blev alltför övermodig med närsvepen. Vinden där har en lite mer horisontell komponent så man måste passa sig så att man inte trycks tillbaka mot träden bakom ens rygg och det är lätt gjort när man rollar eller loopar omkring nära marken.
Olof satte efter en stund sin Wag så ordentligt i ett träd att den knäcktes och den fick sitta kvar hela som varnagel för oss hela sessionen, vilket inte hjälpte så mycket med tanke på hur många gånger vi lyckades få trädkontakt. Han fortsatte med sin Damp och jag flög min Frettchen i de allt mer tilltagande snöbyarna. För nu började det snöa ordentligt och periodvis så var allt bara ett vit töcken där planen virvlade omkring bland flingorna som hamrade en i ansiktet och försökte täcka glasögonen hela tiden.
Det lugnade ner sig lite en stund innan det satte igång att verkligen vräka ner snö och det var både magiskt och vansinigt att se planen flyga i töcknet och nästan försvinna ibland bland snödrevet. Vi bara skrattade och hojtade för det var så fantastiskt kul, och samtidigt sanslöst, så man kunde bara skaka på huvudet och flyga på. För snart skulle det helt klart vara omöjligt att se nåt för att kunna hålla planen i luften eller så skulle vinden trycka en tillbaka och ett av träden slita planet ur luften.
Mycket riktigt, snart så var det full snöstorm med flingor i femkronors storlek och efter en sättning för mycket så ville inte tejpen fästa längre för att hålla fenan på plats på min Frettchen, så det var slutfluget för min del. Olof flög tappert vidare en stund tills han satte satte sin Damp en bit ner och förlorade den vita fenan i snön, så vi samlade ihop oss och packade ner för hemfärd. Vi var mycket nöjda trots allt för det blev en helt makalöst rolig och minnesvärd session. Snöstormningsflygning är helt klart skitkul och värt besväret på alla sätt och vis.
Tobias aka Fluffracka
Kommentarer
Skicka en kommentar