lördag 3 december 2011

Min "Big day" 2011

Den 16 juni hade jag en helt oförglömlig termikdag ute på Årstafältet med min Ava och slog några av mina personliga rekord och det med råge. Här är beskrivningen jag skrev ner senare på kvällen och postade i Svensktmodellflygs forum för segel och hangflyg.

"Hej. Idag vart det en flygdag jag nog kommer att minnas länge.

Tog mig ut till Årsta vid halv 12 och började leta termik med Avan, det blåste lite mer än väntat så det var svårkurvat och en hel del bomflyg inledningsvis. Väntade en stund efter efter bytet av acke och under andra omgången så bättrade det på sig lite med betydligt mer lyft och en hel del roliga jakter.

Plötsligt släppte det stoort, hittade ett mycket startkt lyft och sögs upp i skyn tills Avan bara var två små pinnar och kryssade runt lite innan jag bestämde mig för att avbryta. Fällde ner klaff och kurvade mig brant neråt och det vart väldigt hög fart då min Ava hamnar i ett läge där den dyker allt mer ju mer farten ökar, även med klaffen nerfälld. Vart några svettiga ögonblick och en del stora spiraler och svängar innan jag planade ut och fick ner farten. Landade sen lite matt men nöjd. Kollade min GPS logger ikväll och det vart två rekord:

Höjd: 936 meter!
Maxfart: 125 km/t!

Här är GPS kurvan över 936 meters flyget och den är färgat efter höjd. Man kan se höjdangivelserna i till vänster i fönstret.


Men dan tog inte slut där. När jag sen flög den tredje och sista acken så var det återigen rätt svagt och svårjagat, mycket bommar igen. Men plötsligt så mörknade molnen och byggde på och jag bestämde mig för att göra sista flyget för dagen, verkade som om det skulle börja regna snart.

Väl uppe hittade jag svagt lyft ett tag men halkade ur efter en stund, letade lite och hittade nytt som jag började kurva upp i och strax så lyft det ordentligt. Väl på höjd och rätt långt ner i lä så började jag kryssa upp mot fältet igen och då hände det, hela himlen började lyft uppåt under molnen. Jag behövde inte svänga alls och såg hur Avan bara krympte hela tiden tills den var små pinnar igen. Loggern visar att det blev som högst 880 meter!

Och jag fick kämpa för att få det att sluta stiga, att ta sig ner var nästan omöjligt, vart man än styrde så sög det uppåt. Även med klaff nere och i dyk så blev det inte mycket större och så fort man rätade upp så sögs det upp igen. Tillslut gjorde jag långa dykgungor över hela Årstafältet i mycket hög fart, runt 120 km/t enligt loggern, och så fort jag rättade ut så sögs det uppåt igen och det vart fortfarande väldigt högt så det var rätt nervöst hela tiden.

Jag kämpade i superlyfet i ca 20 minuter innan det lugnade ner sig så mycket att det kändes som om jag hade kontroll och inte riskerade att förlora planet upp i lyftet eller bryta sönder det i högfartsdyken, och då vart det riktigt rolig storlyfts surfing. Satt i gräset och körde lata svängar och gungor och kunde verkligen se hur planet sögs upp och steg i lyftet med synligt högt stig.

Hade då kämpat i ca 35 minuter så bestämde mig för att försöka slå mitt personbästa på 41 minuter cirka. Och det gick galant, satt i gräset och lajade under de mörka molnen i lyftet tills de var helt upplösta och stiget var helt slut och då landade jag rätt nöjd på lite över 66 minuter.

Så en helt sannslös flygdag vart det, mycket drama och det gick från panik till förundran till häpet lajande i superlyftet, och jag var helt slut när jag landade. Men nöjd!"

Det var som ni säkert förstår en rätt speciell dag för mig och jag ville dokumentera den här som ett av stegen i min utveckling som rc-segelflygare. Jag hade haft en liten fras under mina inlägg på forumet, där det stod "molnhängar lärling". Men efter den här dagen så tyckte ett flertal att jag inte var lärling längre utan dubbade mig till molnhängare rätt och slätt, vilket gladde mig väldigt mycket faktiskt :)

Tobias aka Fluffracka

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar