Spaktummeväckning på Korpis


Måndag 24 februari 2020. Suget efter lite hangtid hade växt till sig rejält när vindar och väder visat sin bästa sida lite mer regelbundet på senare tid. När den lediga måndagen lovade en prognos som fungerade på Korpis, och på morgonen visade väderstationen på Bromma att det blåste en fin västan, så packade jag planen i bilen och rullade ut.

Väl på plats så blåste det betydligt mer NV än optimalt, men det var nog ändock flygbart om man höll sig mot den norra sidan av hanget, alltså pilothöger. Man kunde se hur vindråkarna kom marscherande från Ekerösidan med vindbyarna och även om det antagligen kunde vara en del svag perioder så blåste det rätt fint och trycket borde vara ok. Jag började med att kasta ut den ballastade Weaseln med ett lätt kast och den steg lätt och fint upp i skyn.

Det blev en fin svepig session där jag fick hålla den betydligt mer åt höger än vanligt, ständigt jaga höjd och framförallt inte komma precis framför hanget där trycket avtog nästan direkt. Efter några missar då jag kom för lågt fick jag till mallningen av lyftzonen och kunde leka loss i en skön och lång spakning. Jag gjorde även en del snabba närsvep in över hangkanten och kunde gå ut fint precis över trädtopparna ut i lyftet igen, det var så att det nästan finns en liten zon för DS där, men efter många svep så kunde jag inte riktigt hitta nån bra stabil metod att få till det tyvärr.

Det fanns en klart definierad kant där vinden tog tag i Weaseln när man gick ut igen och den borde man kunna nyttja. Dock kändes det som om Weaseln är lite för luftsträv och inte tung nog för att den ska funka till något sådant, så jag får fundera lite mer på om det går att få till något som funkar bättre till sådana experiment...

Suget efter att få lufta RockBreakern växte allt mer så jag landade Weaseln och klargjorde den snabbt. Första kastet ut var lite för svagt och vinden tog ett andetag precis då så den dök och landade på klippan precis nedanför mig, helt oskadd tack och lov. Nästa försök gick bra och den dök ut och byggde fart för att sen stiga fint upp i det blå. Nu blev det än mer viktigt att malla lyftet för att hålla den i bra fart hela tiden, och till min förskräckelse insåg jag att vinden avtog något just då.

Så det blev en lång skrapningsflygning där det verkligen gällde att hålla den i fart och inte missa de zoner som kunde ge bra men korta lyft. Ett tag fick jag upp den på höjd och då bjöd den på den där fartfyllda och sveplyckliga kraften som är RockBreakerns specialitet, men alltför snart tunnade det ur lite till och det blev en alltmer svårt att hålla den i rätt fartregister och inte tappa höjd. Så jag tog landningsbeslut och började göra förbisvep för att hitta rätt vinkel och höjd för inflyget.

Efter några försök visste jag i vilken riktning jag skulle ta ner den och tog in den fint och lät den passera mig nära för att sätta den i de lite mjuka granarna på sidan. Helt otroligt nog hittade den ett hål bland träden och flög vidare in bland björkarna som står där och strax hörde jag ett rejält klonk! följt av ett plonk! När jag kom fram till den där den låg så visade det sig att den hade uppenbarligen hittat en rejälare björk att slå i och sen trillat ner på klippan under.

Det var inga större skador direkt, det enda var en lite intryckning i framkanten på ena vingen, inget hugg utan mer en 10 cm sträcka där det var en lite lätt intryckning. Ingen stor skada men jag blev ändå lite ledsen även om jag var lättad, RBn har ju klarat en hel del hårda landningar och tumlingar oskadd innan så det kanske inte var så konstigt att det tillslut skulle komma något lite större skrynkel, men ändå kändes det trist att den så osårbara kärran blev kantstött. Nåväl det är sånt man lever med i hangflyget som vi så väl känner till...

Vinden var ju betydligt svagare nu men flygsuget fanns ännu kvar så jag väckte raskt Silly och kastade ut i vinden. Lyftet räckte bra till för den lilla och jag kunde verkligen laja runt i närsvep och allmänt tramsande runt kanten och träden där jag stod. Det blev en fin skojsession där jag verkligen kunde tumma till den lilla och det var verkligen kul att få virvla loss den i så nära och svepigt riskflygande. Efter en lång stunds flygfest råkade jag spaka den för nära och den dunsade in i mig i bröstet innan den studsade i backen, det kändes knappt då den är så lätt men tyvärr dog ett servo så det avslutade dagens flygfest.

Jag packade trots planskadorna ihop rätt flygnöjd, och tackade Korpis för den fina dagen innan jag knallade ner till bilen och rullade iväg till en värmande hangfika. En bra hangdag och en bra start på flygåret...

Tobias


Kommentarer